Efter päronen var klara åkte vi hem till familjen. Pappan (som jag kommer kalla honom nu) körde som sagt en fetutrustad volvo v70 R som för 9 200 000 yen (dagens kurs ca 650 000:-). Det visade sig att han hade ett familjeföretag där även hans son och fru jobbade. Företaget arbetade med sten och att göra gravstenar och så vidare.
Huset var ett tvåvåningshus med lite knasig inredning. Det var väldigt fina skåp och så, men jag tyckte inte de passade in riktigt med hur huset såg ut. Mamman samlade även på japanska dockor, och det var sjukt många dockor där.
Vi tittade på TV en stund, pratade lite och väntade på att Mamma skulle komma hem så hon kunde börja laga mat. Mamma kom hem med en lite hund som hette ROKI (rocky?) i släptåg. Lite senare kom även Sonens fru hem med deras son som var ca 2 år och blyg. De försökte få honom att säga "hello" till den långa galna svensken som satt i soffan, men det vågade han inte.
Sonen kom hem och vi började äta. Maten vad "nabe", dvs en gryta med kött, grönskaker och massa annat gott. Allt detta skulle, innan man stoppade det i munnen, doppas i vispat rått ägg (fågelinfluensa någon?). Fett gott var det. Efter maten åkte jag med Sonen, som hette Nobuichi, tillbaka till Sendai för att titta på liveband. Hans kompis skulle nämligen spela.
Jag lämnade över min svenska present, men det visade sig att det var fel familj att ge den till. Nobuichi kan inte ens dricka en öl! Mamma kunde väl dricka lite mer men drack sällan. Den enda som kunde dricka alkohol var sonens fru, så jag litar på att hon har trevligt med min vodka :)
När vi kom till Livestället var det massa japaner där som var intresserade av mig och ville prata. Mycket roligt. Jag reflekterade över en grej då också, och det är att man får aldrig presentera sig själv. "Hej jag heter jonas, kommer från sverige. Jag pluggar japanska bla bla" som man är van vid. Nejnejnej. Här blir man presenterad av den som man är med. Känns lite knasigt när man blir presenterad för nån ny person av den som man pratat med i 2 timmar.
Musiken var väl sådär måste jag säga, men Nobuichis polare betedde sig som en riktig japansk rockstar. Jag drack 2 öl, blev astrött och avrundade med en cola. Nobuichi drack bara cola. Han körde iofs bil, men ändå :)
När klockan närmade sig 0:00 och nästa band hade klivit på scenen så körde han hem mig till huset igen. Alla hade lagt sig så jag tassade försiktigt upp till mitt rum på övervåningen och lade mig i den varma, sköna futonen och släckte lampan.
*klick*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar