Ankomst

Resan var som den brukar; lång, tråkig och sömnlös. Tunnelbana till centralen, flygbuss till Arlanda där jag lyxade till det med en köttbullsmacka. Mellanlandning i Wien (flög med Austrian Airways) och åkte sedan hela vägen till Narita. Bilden på TV:n i sätet framför var så dålig artt jag inte tittade på en enda film, utan växlade mellan att sova och läsa bok.

Här sitter jag på flyygbussen på väg till Arlanda. Se så spänd av förväntan jag är.

Dåligt väder i Wien.

Jag hade varit lite nervös över hur det skulle kännas att komma tillbaka, att jag kanske inte skulle känna så mycket glädje. Men när jag klev av planet så fick jag direkt ett fånigt leende på läpparna, en glädjeklump i halsen och tårar i ögonen. Äntligen hemma!

Awesome stort flygplan som jag åkte med mellan Österrike och Japan.

Från Narita tog jag den vanliga rutten att åka skylinern till Ueno och sedan fortsätta med Shinkansen till Sendai. Framme i Sendai tog jag en taxi hem till Robin och det var ett kärt återseende :)

Bild från Skylinern. Här ser vi Japans stora mångfald av byggnader. Vi ser även skogen av elmaster och kablar. Inte ett land för elallergiker med andra ord ;)

När jag gjort mig i ordning och duschat av mig det värsta resdammet mötte vi upp Anders och gick och åt Ramen på ett ställe som ligger nära där Robin bor (Butasaburou). Jag vet inte om det bara var för att det var så länge sedan jag åt det, men den var galet god! Självklart hade jag massa vitlök i.

Första måltiden i Japan: Ramen!

Vid sextiden skulle Robin åka och jobba på sin bar, så jag följde med hem till Anders en stund och tvärslocknade en halvtimme på sängen. Anders bor tillsammans med sin flickvän och två katter. Den ena är tydligen vänskaplig, medan den andra är lite mer skygg, men eftersom det är jag och katter älskar mig hade jag båda katterna på mig efter 5 minuter :P

Vi mötte sedan upp Anders flickvän, Yumi, efter hon slutat sitt jobb och så åkte vi till The Mall för att se Avengers på bio. Det är många som sagt att den är bra, men jag tyckte ändå att den var över förväntan. Det var en riktig biofilm så det var tur att jag inte tittade på den på planet :P

Hoikoro som jag åt innan filmen. Dock inte lika god som på stresskinesen

Anders och Yumi!

Efter bion släppte Anders av mig vid Robins bar, så satt jag där och drack öl och umgicks med japaner tills Robin slutat. Då gick vi till en whiskeybar som ligger precis bredvid och drack lite öl. Plötsligt kom det in en tjej som gratulerade bartendern på hans födelsedag med en McDonaldsmeny med ett tomtebloss i hamburgaren! Det var sjukt kul :D

Det började närma sig stängningsdags på whiskeybaren, så vi drog oss vidare till Earnies Bar, där vi började dricka drinkar och shotta tequila. Jag ville prova något nytt och testade en "kokubunchou kiss" vilket inte var så gott. Det var jäger med nån aprikosdricka i. Knappt drickbart :P
Efter ett tag så började vi, i vanlig ordning, spela ölspel med några japaner. Det blev högre eller lägre och jag och Robin lyckades supa dem väldigt fulla :)

"högre eller lägre" med tre japaner.på Earnies Bar klockan 06

Klockan halv sju tyckte vi att det var dags att åka taxi hem.

Dagen efter vaknade jag klockan 15 och min jetlag var som bortblåst! Det är verkligen den bästa tekniken att supa sig dräggfull första dagen man kommer fram ;)

Klockan halv sju kom Yoshiki och hämtade mig i sin bil, så åkte vi in mot stan och mötte upp Anders på baren där Robin jobbar. Sedan gick vi till galna kon, eller Higashiyama som den egentligen heter, och tog en tabenomihoudai. GOTT!

Yakiniku!

Yoshiki! glad, men ändå lite besviken att ölen nästan är slut :P BIIRUMAINTENASU!

Efter vi ätit och druckit oss mätta gick vi till undervåningen på BARBE där vi drack lite mer öl och spelade dart. Vi spelade på en automattavla och körde en variant som hette cricket. Det tog en stund innan vi fattade reglerna, men det var väldigt kul :D

Klockan var ungefär halv ett när vi gick jag och Yoshiki till Robins bar och anders gick hem. Till Robins bar brukar det komma ganska mycket utlänningar, och de japaner som är där gillar att prata med oss, så det tar inte lång tid innan man står och pratar med en eller flera japaner.

När Robin slutade hade vi sällskap hem medan Yoshiki gick till en kompis. På hemvägen kurrade det lite i kistan, så det blev två onigiris på Family Mart.

Gott!