Då har man kommit hem från Sverige (kan man säga så? Ja, Japan är mitt hem nu) till ett kallt Sendai. Det känns både skönt och tråkigt att åka tillbaka. Man börjar ju sakna folket hemma mer och mer, men samtidigt har jag insett att jag kommer sakna Japan väldigt mycket när jag åker hem "för gott" i slutet på mars.
Tobbe åkte hem nu innan jul, vilket känns trist. Men honom lär man träffa igen nån gång. Vi får ju dra ihop en Japanfest i sverige! WOHOOO!
Det har kommit 3 nya svenskar som verkar trevliga allihop. Har inte hunnit prata så mycket med dem än, men det ändras nog imorgon då jag har planerat att supa lite med alla som vill här hemma. Ska ladda upp med turikisk pepparshot (köpte 4 påsar på vägen hit) BAM.
Jag har även börjat planera inför högskoleprovet som jag måste åka hem för att göra (morr...jag ville ju resa runt ju!) och gjorde VT 2008 i skolan idag. Jag trodde att jag skulle missa mattedelen helt, men det gick över förväntan. Sammanlagt fick jag 93 poäng, vilket motsvarar 1.6, så det är jag nöjd med. Jag gjorde lite slarvfel, och sen måste jag kika över ränta, medianvärde och lite annat smått och gott.
Har hittat en sida med HP från 00-08, så jag ska väl försöka göra så mycket det går innan det är dags att göra det riktiga i Sveriget.
torsdag 8 januari 2009
fredag 24 oktober 2008
Ruinerad.
Vad händer egentligen med kronan och yenen?
nu kostar 100 yen 8:44!!
Det är 3 fakking kronor mer än i somras!
nu kostar 100 yen 8:44!!
Det är 3 fakking kronor mer än i somras!
Jahopp..
...då var man 30 då.
Jag kände hur gikten och närsyntheten slog till när jag vaknade imorse. Eller...jag "föds" ju inte förrän 23 nån gång svensk tid, och det är ju imorgon bitti i Japan. Det var nog bara fantomgikt.
Imorgon har jag bokat bord på ett ställe som heter 牛角 (gyuu kaku) som betyder horn. Där ska vi grilla kött och äta och dricka hur mycket vi vill i 2 timmar. Yay!
Efter det ska vi festa till 08 som vanligt har jag planerat :)
Idag har varit som vilken annan dag som helst, förutom att jag fått lite sporadiska grattisar från folk, och sen lite sjunget i klassen.
Jag kände hur gikten och närsyntheten slog till när jag vaknade imorse. Eller...jag "föds" ju inte förrän 23 nån gång svensk tid, och det är ju imorgon bitti i Japan. Det var nog bara fantomgikt.
Imorgon har jag bokat bord på ett ställe som heter 牛角 (gyuu kaku) som betyder horn. Där ska vi grilla kött och äta och dricka hur mycket vi vill i 2 timmar. Yay!
Efter det ska vi festa till 08 som vanligt har jag planerat :)
Idag har varit som vilken annan dag som helst, förutom att jag fått lite sporadiska grattisar från folk, och sen lite sjunget i klassen.
tisdag 21 oktober 2008
söndag 19 oktober 2008
Tvångsihopparning och festival.
Jag vaknade av att solen gjorde rummet kritvitt och det var omöjligt att sova vidare. Det var fönster i 3 riktningar!
Hoppade ner för trappan och gick in i duschen. Helkaklat badrum med ett badkar i rostfritt stål.
Mamma dukade fram frukost och åkte till jobbet. "Ska du jobba fast det är söndag?". "Ja, det är idag det är flest kunder".
Inte lätt att vara japan.
När jag och Pappa hade ätit upp körde han hem mig till en kvinnlig bekant som han hade. Redan på vägen dit sa han att hon hade ett barn som gick i gymnasiet och var intresserad av att prata med utlänningar. Av nån anledning fick jag för mig att det var en kille och tyckte att det skulle bli kul. Det visade sig dock att den kvinnliga bekanten hade två döttrar, 23 och 18 år. De insinuerade på att vi skulle dejta (jag och den yngre) så jag förde raskt in i samtalet att jag hade flickvän och visade kort. Det hjälpte föga, deras attacker veknade inte en tum. Mamman var dock värst. Verkade som hon verkligen ville ha sin yngsta dotter bortgift med mig. "Ni kan ju dejta, så kan han lära dig engelska och hon lära dig japanska, det är ju perfekt!", och "Du kan ju åka till honom på homestay, eller hur?" osv. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det hela utan att vara oartig, men jag lyckades ganska bra tycker jag nog.
När vi hade ätit frukost nr 2 där (som hon insisterade på att duka fram, för den yngsta hade ju fyllt 18 i går, så det fanns ju massa tårta och kaka och massa annat gott) så åkte jag, Pappa och yngsta dottern (De gav inte upp!) till Rifu festivalen där Pappa skulle vara i ståndet för utbytesgrejen. Han var ordförande för den, så han skulle vara där från 11. Det var ju ett perfekt tillfälle för dem. "Ni kan ju gå och titta på festivalen"
Suck.
Det var iaf en festival som alla andra, med massa matstånd överallt, lite uppträdande och senare på kvällen skulle det vara fyrverkeri. Jag skulle dock åka tillbaks till Sendai med alla vid 4, så det skulle jag missa.
När vi hade slagit ihjäl lite tid sa jag hejdå till alla (den galna ihopparande mamman hade kommit också med vänner och pratade med dem om hur bra vi passade ihop osv osv) och gick till utbytestältet, fyllde i en enkät om hur det hade varit och så. Roliga texter på den som tex : "Im tired of you" osv. Fick sitta och rätta engelskan på den lite kan man säga :P
Vi fick berätta hur vi hade haft det och alla verkade ha haft det minst lika roligt som jag hade haft det.
Sen åkte vi till sendai.
Här är kort från hela helgen:
Hoppade ner för trappan och gick in i duschen. Helkaklat badrum med ett badkar i rostfritt stål.
Mamma dukade fram frukost och åkte till jobbet. "Ska du jobba fast det är söndag?". "Ja, det är idag det är flest kunder".
Inte lätt att vara japan.
När jag och Pappa hade ätit upp körde han hem mig till en kvinnlig bekant som han hade. Redan på vägen dit sa han att hon hade ett barn som gick i gymnasiet och var intresserad av att prata med utlänningar. Av nån anledning fick jag för mig att det var en kille och tyckte att det skulle bli kul. Det visade sig dock att den kvinnliga bekanten hade två döttrar, 23 och 18 år. De insinuerade på att vi skulle dejta (jag och den yngre) så jag förde raskt in i samtalet att jag hade flickvän och visade kort. Det hjälpte föga, deras attacker veknade inte en tum. Mamman var dock värst. Verkade som hon verkligen ville ha sin yngsta dotter bortgift med mig. "Ni kan ju dejta, så kan han lära dig engelska och hon lära dig japanska, det är ju perfekt!", och "Du kan ju åka till honom på homestay, eller hur?" osv. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det hela utan att vara oartig, men jag lyckades ganska bra tycker jag nog.
När vi hade ätit frukost nr 2 där (som hon insisterade på att duka fram, för den yngsta hade ju fyllt 18 i går, så det fanns ju massa tårta och kaka och massa annat gott) så åkte jag, Pappa och yngsta dottern (De gav inte upp!) till Rifu festivalen där Pappa skulle vara i ståndet för utbytesgrejen. Han var ordförande för den, så han skulle vara där från 11. Det var ju ett perfekt tillfälle för dem. "Ni kan ju gå och titta på festivalen"
Suck.
Det var iaf en festival som alla andra, med massa matstånd överallt, lite uppträdande och senare på kvällen skulle det vara fyrverkeri. Jag skulle dock åka tillbaks till Sendai med alla vid 4, så det skulle jag missa.
När vi hade slagit ihjäl lite tid sa jag hejdå till alla (den galna ihopparande mamman hade kommit också med vänner och pratade med dem om hur bra vi passade ihop osv osv) och gick till utbytestältet, fyllde i en enkät om hur det hade varit och så. Roliga texter på den som tex : "Im tired of you" osv. Fick sitta och rätta engelskan på den lite kan man säga :P
Vi fick berätta hur vi hade haft det och alla verkade ha haft det minst lika roligt som jag hade haft det.
Sen åkte vi till sendai.
Här är kort från hela helgen:
 |
| Päron och homestay |
...med homestay.
Efter päronen var klara åkte vi hem till familjen. Pappan (som jag kommer kalla honom nu) körde som sagt en fetutrustad volvo v70 R som för 9 200 000 yen (dagens kurs ca 650 000:-). Det visade sig att han hade ett familjeföretag där även hans son och fru jobbade. Företaget arbetade med sten och att göra gravstenar och så vidare.
Huset var ett tvåvåningshus med lite knasig inredning. Det var väldigt fina skåp och så, men jag tyckte inte de passade in riktigt med hur huset såg ut. Mamman samlade även på japanska dockor, och det var sjukt många dockor där.
Vi tittade på TV en stund, pratade lite och väntade på att Mamma skulle komma hem så hon kunde börja laga mat. Mamma kom hem med en lite hund som hette ROKI (rocky?) i släptåg. Lite senare kom även Sonens fru hem med deras son som var ca 2 år och blyg. De försökte få honom att säga "hello" till den långa galna svensken som satt i soffan, men det vågade han inte.
Sonen kom hem och vi började äta. Maten vad "nabe", dvs en gryta med kött, grönskaker och massa annat gott. Allt detta skulle, innan man stoppade det i munnen, doppas i vispat rått ägg (fågelinfluensa någon?). Fett gott var det. Efter maten åkte jag med Sonen, som hette Nobuichi, tillbaka till Sendai för att titta på liveband. Hans kompis skulle nämligen spela.
Jag lämnade över min svenska present, men det visade sig att det var fel familj att ge den till. Nobuichi kan inte ens dricka en öl! Mamma kunde väl dricka lite mer men drack sällan. Den enda som kunde dricka alkohol var sonens fru, så jag litar på att hon har trevligt med min vodka :)
När vi kom till Livestället var det massa japaner där som var intresserade av mig och ville prata. Mycket roligt. Jag reflekterade över en grej då också, och det är att man får aldrig presentera sig själv. "Hej jag heter jonas, kommer från sverige. Jag pluggar japanska bla bla" som man är van vid. Nejnejnej. Här blir man presenterad av den som man är med. Känns lite knasigt när man blir presenterad för nån ny person av den som man pratat med i 2 timmar.
Musiken var väl sådär måste jag säga, men Nobuichis polare betedde sig som en riktig japansk rockstar. Jag drack 2 öl, blev astrött och avrundade med en cola. Nobuichi drack bara cola. Han körde iofs bil, men ändå :)
När klockan närmade sig 0:00 och nästa band hade klivit på scenen så körde han hem mig till huset igen. Alla hade lagt sig så jag tassade försiktigt upp till mitt rum på övervåningen och lade mig i den varma, sköna futonen och släckte lampan.
*klick*
Huset var ett tvåvåningshus med lite knasig inredning. Det var väldigt fina skåp och så, men jag tyckte inte de passade in riktigt med hur huset såg ut. Mamman samlade även på japanska dockor, och det var sjukt många dockor där.
Vi tittade på TV en stund, pratade lite och väntade på att Mamma skulle komma hem så hon kunde börja laga mat. Mamma kom hem med en lite hund som hette ROKI (rocky?) i släptåg. Lite senare kom även Sonens fru hem med deras son som var ca 2 år och blyg. De försökte få honom att säga "hello" till den långa galna svensken som satt i soffan, men det vågade han inte.
Sonen kom hem och vi började äta. Maten vad "nabe", dvs en gryta med kött, grönskaker och massa annat gott. Allt detta skulle, innan man stoppade det i munnen, doppas i vispat rått ägg (fågelinfluensa någon?). Fett gott var det. Efter maten åkte jag med Sonen, som hette Nobuichi, tillbaka till Sendai för att titta på liveband. Hans kompis skulle nämligen spela.
Jag lämnade över min svenska present, men det visade sig att det var fel familj att ge den till. Nobuichi kan inte ens dricka en öl! Mamma kunde väl dricka lite mer men drack sällan. Den enda som kunde dricka alkohol var sonens fru, så jag litar på att hon har trevligt med min vodka :)
När vi kom till Livestället var det massa japaner där som var intresserade av mig och ville prata. Mycket roligt. Jag reflekterade över en grej då också, och det är att man får aldrig presentera sig själv. "Hej jag heter jonas, kommer från sverige. Jag pluggar japanska bla bla" som man är van vid. Nejnejnej. Här blir man presenterad av den som man är med. Känns lite knasigt när man blir presenterad för nån ny person av den som man pratat med i 2 timmar.
Musiken var väl sådär måste jag säga, men Nobuichis polare betedde sig som en riktig japansk rockstar. Jag drack 2 öl, blev astrött och avrundade med en cola. Nobuichi drack bara cola. Han körde iofs bil, men ändå :)
När klockan närmade sig 0:00 och nästa band hade klivit på scenen så körde han hem mig till huset igen. Alla hade lagt sig så jag tassade försiktigt upp till mitt rum på övervåningen och lade mig i den varma, sköna futonen och släckte lampan.
*klick*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)