Sjuk, Imonikai och Födelsedagsfest

När jag äntligen kommit igång med träningen igen (dvs tränat en dag) så blir jag i vanlig ordning sjuk. Feber, röd och ont i halsen och öven ögoninflammation på det. Alltid lika roligt när man vaknar på morgonen och inte kan öppna ögonen för att de är igenkletade. Dock har jag köpt japanska mirakelpiller som jag inbillar mig har hjälpt. Nu har jag varit sjuk i en vecka ungefär så det borde väl ge med sig snart.

Min fina cykel som jag fått av Hikaru-chan

Det finns nånting som heter imoni, som är en slags potatis- och köttsoppa som lagas i Tohoku-regionen. Jag känner till två varianter, Yamagata- och Sendaitvariant. Varianten från yamagata är soyabaserad med nötkött medan sendaivarianten körs med misobas och med fläskkött. Detta brukar man göra på hösten, gärna vid en flod och detta kallas "imonikai". I lördags hade personerna på @home anordnat en imonikai vid Ushigoe bridge. Samma dag skulle mitt labb ha imonikai på ungefär samma ställe, fast en timme senare. Planen var att jag skulle gå till @home:s imoikai en timme för att sedan gå till labbfolket, men eftersom jag kände mig hängig så sov jag en timme längre innan jag tog cykeln ner. Jag tänkte att det kunde bli kallt så jag tog både långtröja och dunjacka, men solen strålade så det behövdes inte alls.
När jag kom ner var förberedelserna redan igång och det var packat med folk på stranden, det var många som hade samma idé som vi. Båda sopporna stod och puttrade för fulla muggar och vi var runt 30 personer från labbet som hade kommit. De hade även ordnat med en nomihoudai, så hela kalaset kostade 1000 yen per person och det fanns överflöd av dricka och mat till alla. Förutom potatissopporna grillades det fisk, korv och kött. Jag hade även möjligheten att testa en nihonshu (japanskt risvin, det som i folkmun kallas sake) från Yamagata som faktiskt var god! Jag brukar inte vara överdrivet förtjust i det annars. När alla var mätta och fulla packades det ihop och fotades i vanlig iordning.
Cykeln hem och sova en timme för att förbereda sig på nästa fest.

Liten utsikt över stranden

Yakisoba

Yamagatavariant

Fisk!

God nihonshu från Yamagata

Vackert

Fördelsedagsbarnet Guillaume hade fransklektion till klockan 19, så jag, Anton, Kalle, Perry, Arthur mötte upp Guillaume och Arthur (ja det finns två) utanför galna kon. Vi tog en tabenomihoudai vilket var sjukt gott, men serveringstakten var om möjligt ännu långsammare än vanligt. Vi beställde moskow mule, som vi fick vänta på i 35 minuter, trots att vi påminde dem 3 gånger under tiden. Sista gången frågade de hur många vi hade beställt (?). Bra koll där.

Yakiniku på Galna kon

Efter galna kon mötte vi upp fransyskorna och sprang på en tysk som hade vägarna förbi, så vi drog alla gemensamt in till Kokubunchou för att möta upp Anders och hans chefs kusin. Efter lite diskussion vart vi skulle ta vägen så drog vi till Tora no Ana och körde en nomihoudai.
Äntligen lyckades vi få Perry att dricka fler än 2 öl! Denna vinst!

Nu blev det lite diskussioner om vi skulle köra karaoke eller göra nåt annat, men fransyskorna (som var mest sugna på karaoke), tysken och ena Arthur var trötta, så de gick hem. Resten gick till Earnies bar.
Det blev nog 5 stycken Southern Comfort och cola för mig. Så gott! Det var ungefär här som min ögoninflammation började ge sig till känna.

Evil Eye

Taxi hem, somna och vakna dagen efter och inte kunna öppna ögonen. Helt perfekt.

Gott

Första veckorna (wall of pics)

Nu har jag bott in mig en stund i min lilla lya. Har hunnit bo här hela 3 veckor idag, och det är awesome! Ligger kanske lite långt bort från allting, men jag fick en cykel av Yoshiki i lördags (dock med punka på framhjulet) men med lite eget hantverk (läs lämna in på verkstad) så är den i fin form på nolltid.

Första dagarna i skolan var ganska kaotiska. Massa information på olika ställen, och sjuttielva nya papper att fylla i till höger och vänster. Jag träffade min professor och vi diskuterade lite vad jag skulle göra. Jag är här som special research student, vilket innebär att jag i grund och botten skall forska, men eftersom jag helst ska ta kurser som jag förhoppningsvis kan räkna in i min utbildning på KTH, så bestämde vi att jag med hjälp av min tutor (en förstaårselev på masterprogrammet i samma labb) skulle titta ut lite lämpliga kurser. Eftersom det inte finns så mycket inom industriell produktion, eller ens maskinteknik på Tohoku University, så har jag hamnat hos professor Gao Wei, vars område är nanomekanik. När det gäller forskningen så ska vi avvakta lite, och jag ska hänga med på de seminarier som labbet har en gång i veckan, för att sedan om någon månad hoppa på något jag tycker är intressant.

Jag har fått min egen plats i labbet, med egenn dator, visserligen en halvkass sådan med XP installerat, men iallafall en stor, vackert glänsande 26"-skärm.
Jag har även varit på en, eller i vissa fall två, av de kurser som jag tänkte välja:

- Nano-process engineering
- Nanometrology
- Ultraprecision machining
- Robot systems engineering (första lektionen är imorgon)
- Intelligence and systems engineering

Examinationsmetod varierar mellan presentation, rapport eller prov. Jag har pratat med föreläsarna och lyckligtvis fått godkänt att skriva eller presentera på engelska. Att få ett prov helt på japanska är inte önskvärt, då jag säkert skulle sitta hela provtiden bara med att försöka förstå frågorna. Och ja, kurserna är helt på japanska. Jag tycker att jag hänger med förvånansvärt bra, men det beror nog på att jag känner igen många koncept som tas upp från tidigare kurser. Hade allt varit helt nytt hade det antagligen varit en annan femma. På fredag är sista dagen att lämna in pappret med de kurser man vill gå, med underskrift av samtliga examinatorer, så jag har fram till dess på mig att ångra mig om nån kurs skulle kännas helt åt helskotta.

Jag har idag även provat gymet som ligger på Aobayama Campus där jag håller till, och det är helt ok. Fördelen är att det är gratis. Nackdelarna är att det är ganska litet, alla stänger och vikter har konstig vikt, tex väger stängerna 9,5 eller 13,5, men nu får jag å andra sidan chansen att hålla igång huvudräkningen. En annan sak som jag upptäckte är att det inte finns en enda spegel! Tur att jag har fått in tekniken på övningarna, annars skulle det bli jobbigt (aka vem ska man nu beundra?).

Det har även varit en hel del festande, mat och annat skoj, så jag slänger upp en liten kaskad med blandade bilder. Håll tillgodo: